Borra i kroppen kanske inte så dumt...

Tänkte att det kanske var dags att uppdatera lite och eftersom jag inte har något av vikt att skriva så svamlar jag väl bara lite...

I går blev jag riktigt sur på mig själv. Kom hem från skolan vid kvart i sex. En halvtimem senare skulle jag vara på plats för innebandyträning. Dum som jag är fanns bara tanken på mat!

(Jag har någon slags panikkänslan när jag inte ätit på många timmar-som om jag skulle svälta om jag inte fick mat i mig på en dag... för att inte snacka om den hemska känslan när man är hemma hos någon kompis och plöstligt blir hungrig utan att ha tillgång till mat, hemska tanke...)

Så, mat var det primära. Jag slängde ihop lite ris, värmde vårrullar och skopade in. Effektiv som jag lyckades vara så satt jag fem över sex i bilen på väg till träning.

Eftersom jag på nytt lyckades köra fel (trots att jag åkt samma väg i flera månader-snacka om trögt lokalsinne, men kommer man från en ort som inte ens äger varken en enda rondell eller rödljus så blir det väl så) så var jag inte framme förrän tjugo över sex.

Då var det dags att dra på löparsklorna för en halvmils joggingtur som uppvärming.
Tros ni jag mådde illa! Det kändes som jag svalt ett par kubik luft och i varje räddning/kast (jag är målvakt) som jag senda gjorde var jag nära visa hela laget vad jag käkat...

Kändes som jag ville borra ett hål rätt in i bröstkorgen för att ta ut luft eller vad det var som låg där utan att få plats.

Det får mig att tänka på antiken då man borrade i huvudet på folk med huvudvärk... jag förstår den nu.