Boo.com - en imponerande vision

Nu har jag läst mig igenom den helt osannolika boken Boo.com.
Jag antar att min första tanke är den samma som de flesta känner: hur kunde det gå så långt?

De hade ju så många experter inom olika områden knutna till sig och ändå var det ingen som drog i handbromsen.
Att spendera 135 miljoner dollar på 15 månader är ju nästan imponerande.

Men istället för att babbla om de misstag som gjordes så vill jag påstå att jag har en viss förståelse för trions agerande.
Så här är det, inom en snar framtid ska jag själv starta upp ett företag. Jag ska driva mitt racingteam som en enskild firma för att underlätta arbetet och i samma veva lära mig grunderna för hur ett företag ska skötas.
Jag har givetvis spenderat åtskilliga timmar på att fundera över detta. Hur ska jag få in pengar och så vidare.
Och vilka planer jag tillverkat i huvudet vill jag lova!
Sena kvällar då sömnen inte vill komma, då kan jag övertyga mig själv om att mina högt flygande planer skulle kunna ta mig ända till en miljonsatsning i STCC.
Dessbättre har jag någon som på morgonen får mig att inse att gårkvällens STORA och lysande idéer kanske inte är riktigt så bra och lättgenomförda som de då kändes.

Ernst, Kajsa och Patrik hade visserligen säkert skeptiker, men de hade varandra också. De sporrade varandra och fick varandra att verkligen tro att de högstflygande idéerna skulle fungera. De ville ju så gärna!

När väl idéen började bli verkligen fick de ett sådant fint gensvar från investerare och andra att de förstås fick rejält med vatten på sin kvarn, för att använda ett populärt uttryck.
När företaget väl var i farten var deras livsstil så tillfredställande att ingen ens ville börja fundera över hur fort allting egentligen gick. Visserligen naivt, men kanske förståligt.
Visst känns allt rejält överdrivet, men alla är olika och vissa nöjer sig inte med det lilla tydligen.

Ok, vi vet alla hur det gick och kanske ska ingen av de tre svenskarna hyllas för sina insatser eftersom många förlorade pengar och jobb.
Men jag är ändå imponerad över deras vision, deras stora vilja, beslutsamhet och förmåga att ta sig fram i affärsvärlden. Personligheten är långt viktigare än vad många tror och dessa tre hade vad som krävdes i just rätt läge.

Att man sedan blev fartblind och förlorade kontrollen utan att ens märka det känns tråkigt tycker jag.

Oj, 400 ord tog slut fort, dags att avrunda. På återseende!